FSHD Daniel

Idag är jag trött, som jag oftast brukar vara tycker jag. Jag är så sjukt trött mentalt. Det tar på krafterna att mentalt vara tvungen att fokusera på varje enskilt litet steg, precis hela tiden. Det tar på krafterna när jag behöver fokusera max för att ta på mig en tröja och inte tappa balansen. Som tack för att jag vill ta på mig tröjan själv och försöka vara självständig, så får jag ont i axlarna och bröstkorgen. Tack FSHD. Tack så jävla mycket. Jag blir trött fysiskt och psykiskt och får ont efter att jag tagit på mig kläderna på morgonen, och då har dagen inte ens börjat.

Det går inte att komma ifrån svårigheterna, för att de ingår och kommer föralltid vara mitt liv, men ibland önskar jag att man bara kunde stänga av dem. När jag står där i vardagsrummet och är irriterad på mig själv för att det stör mig så mycket, så får jag syn på pappskallen i soffan. Mina tankar slutar tvärt och jag börjar skratta.

Hur gött liv har inte han då? Ligger utdragen som ett dragspel i soffan och bara har det gött. Inte ett problem i världen, får allt serverat. Hans två största bekymmer är om matskålen råkar vara tom precis när han vill äta eller att husse inte släpper ut honom snabbt nog. Så underbart bekymmerslös. Jag tror jag tar efter pappskallen, mycket bättre att ha de gött än att oroa sig. Man skulle vart katt!

Ha de gött!