MENY
”Alla handläggare som jobbar hos oss vill ju hjälpa människor, annars hade de aldrig sökt sig hit” sa chefen för handläggarna på Borås Stad till mig. Hans ord låter ju bra och känslan är att det kanske borde vara så, men frågan är om det verkligen stämmer? Den tesen stämmer säkert på en hel del personer som har yrken där man jobbar med människor, men tyvärr måste jag vara ärlig och säga att jag inte träffat fler än kanske en handfull många genom åren. Det låter hemskt att säga, men jag tror faktiskt att kvoten människor som inte passar för yrken inom vården eller någon annan myndighet, är mycket större än vad man egentligen vill eller vågar tro.
Jag vet inte hur det fungerar i andra kommuner, men mina erfarenheter av Borås Stad och den tesen är nog så långt ifrån varandra som man kan komma. Jag undrar verkligen vad det är för människor som klarar av att arbeta som framförallt LSS-handläggare? Går jag till mig själv, behöver jag kunna stå bakom det arbete jag utför till en väldigt stor del för att jag ska må bra och orka jobba långsiktigt. Jag hade aldrig kunnat arbeta med något som jag själv inte tycker är bra, framförallt inte när det direkt är avgörande för andra människor. För jag antar och tar förgivet att alla vill kunna stå bakom sitt utförda arbete med sinnesro och säga att jag gjort ett bra och väl utfört arbete?
Om man återgår till tesen att ”Alla handläggare som jobbar hos oss vill hjälpa människor”, antar jag då att handläggarna själva står bakom de lagar och regler som de förmedlar till personerna som ansöker om hjälpinsatser. Någon handläggare får gärna säga emot mig, men då antar jag även att handläggarna själva tycker att besluten de avgör och att hjälpen som erbjuds är tillräcklig och bra? Jag kan faktiskt inte tänka på något annat sätt än att det måste vara så här. Någonting annat kan jag inte förstå.
För att om det inte är som jag tänker och att det finns människor som faktiskt är så iskalla och gjorda av sten, så kan man jämföra med Andra världskriget och alla de soldater i krigszoner som inte tänkte på konsekvenserna av sitt agerande. De följde bara order. Detsamma gäller här, fast utan omständigheterna av att befinna sig i en krigszon. Handläggare måste vara totalt iskalla och tänker inte på följderna, och de säger just att de bara följer lagen. De tillämpar bara lagen. Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå hur LSS-handläggare och andra ansvariga kan sova gott om nätterna. Jag hade aldrig någonsin kunnat stå bakom och jobba efter de förutsättningarna.
Det känns som att många chefer jag pratat med inom kommunen är som riktigt, riktigt dåliga och ansvarslösa ”försäljare”. Det är som att de försöker sälja på mig någon riktigt dålig vara, som de själva egentligen inte heller tycker är bra, men om de lyckas lura och övertyga mig så har de gjort en försäljning och struntar fullständigt i hur utfallet blir för mig.
Chefen för hemtjänsten brukar alltid prata väldigt glatt och positivt med mig, om att den hemtjänst jag blivit erbjuden kommer bli jättebra. När jag sedan kommer med motfrågor och motiverar mig om varför den hjälpen inte fungerar för mig, ändrar hon tonläge direkt och säger att det är bara det här som vi kan erbjuda.
Jag blir riktigt förolämpad och tar väldigt illa upp. Jag tycker det är ett respektlöst beteende. Vad tar staten oss sjuka och funktionsnedsatta för?! Det finns inga ord som kan beskriva de människor som står bakom det här systemet. Det är fullständigt förnedrande och ofattbart, rent av omänskligt. Min fråga till Borås Stads chefer och handläggare är: Hur många människor kan jag skicka hem till er för att hjälpa er med det mest intima och att duscha? Det kommer bara att komma någon när det finns tid för hemtjänsten, 12st olika personer som ni själva inte får vara med att välja ut, samt utan vetskap i förväg om vem det är som kommer. Det kan väll inte vara några problem och måste ju vara alldeles, fantastiskt helt okej? För det scenariot är inte det minsta ovanligt. Det har jag själv varit med om.
Ha de gött!
0