Jag försöker alltid sänka mina förväntningar och gå in med stor ödmjukhet inför vintern. Under vintern blir jag som mest isolerad och det är även under denna period som det är som tuffast mentalt. Historiskt är det under vintern som jag haft som svårast att ha huvudet ovanför vattenytan. Inför den här vintern kändes det förvånansvärt bra, men jag vågade inte lita på att den känslan skulle hålla i sig. Jag har gjort det misstaget tidigare år. Men när vintern tillslut kom hade jag fortfarande kvar den känslan och så även idag.
Nu är det visserligen säkert två månader kvar av den här vintern och det är säkert inte guld och gröna skogar hela vägen, men det är fruktansvärt skönt att kunna känna sig tillfreds. Jag kommer inte ihåg senast jag kände så här under en vinter och det konstiga är att jag inte vet själv varför det känns så bra. Allt jag kan göra är att hoppas känslan håller sig kvar så länge som möjligt och passa på att njuta så länge det varar!
Ha de gött!

0