FSHD Daniel

Herregud vilket flow jag haft med bloggtexter den senaste tiden. Det blev hela nio inlägg i september och det här är det fjärde i oktober. Nu har jag haft stort behov utav att skriva ett tag och det sitter fortfarande i. Varför det är mer nu än när det bara blir något enstaka inlägg under en hel månad, vet jag inte. Men det är just det som är meningen med bloggen för mig. Jag skriver och publicerar texter när jag känner för det, så enkelt är det.

Det låter kanske konstigt, men jag har inte riktigt känt mig som mig själv sedan jag fick ryggskottet för en veckan sedan. Jag känner mig liksom mer närvarande, på tårna, eller lite taggad på något sätt. Det känns som att huvudet fokuserar extra hårt på allting runt omkring och att jag är liksom är ännu mer på hugget och ännu mera klartänkt. Ännu mer än vad jag redan vanligtvis brukar vara och är tvungen till. Jag tror kanske att detta kan ha med olyckshändelsen att göra. Jag tror att jag blev utsatt för någon form av chock i samband med att jag fick ryggskottet och att detta jag känner nu kanske kan vara någon slags försvarsmekanism som satts igång som följd efter chocken.

Jag har ramlat och slagit mig flera gånger på olika sätt. Vissa tankar jag fått eller känslor jag känt under själva händelserna, har förekommit under mer eller mindre alla händelser jag varit med om, och så även förra torsdagen. Hjärtat bultar så att jag tror att det ska hoppa ur bröstet. Pulsen går upp och jag blir hur varm som helst som kan sitta i bra länge. Det är nästan så att jag får ont i magen när jag försöker beskriva hur det kan kännas. Beroende på vad som händer kan jag bli arg. Under den första minuten efter händelsen i torsdags blev jag vansinnig och skällde ut den klantiga gubben efter noter. Där efter blev jag som halvt paralyserad och sa inte mycket under de kommande två timmarna som vi var ute med båten.

Själva händelsen har hänt, den går inte att göra ogjord och jag har fått ont i ryggen som inte släppt än, men det är inte det som är det värsta problemet nu. Man blir konstig i huvudet efter en sådan händelse, eller i alla fall jag blir det. Jag har droppfot på bägge fötterna, jätte dålig balans och bla, bla, bla… Det jag vill komma fram till är att jag lägger oerhört mycket energi varje dag på allt runt omkring mig för att jag inte ska ramla. Jag behöver fokusera på varje steg jag tar och om jag inte är beredd så räcker det att någon bara råkar stöta till mig ytterst lite, så faller jag okontrollerat direkt.

Jag har haft typ lite ”hjärnspöken” angående det här sedan i torsdags/fredags. Jag vill och behöver ha kontroll på allt runt omkring mig för att jag ska kunna känna mig säker, framförallt när jag går eller står. Jag lämnar över min egen säkerhet till en annan person helt och hållet i 2 minuter och då slutar det med att han gör så att jag får ryggskott. Jag vet att det var en olyckshändelse för att han ”bara” var klantig och att alla kan göra misstag. Men det spelar ingen roll. Följden har blivit att jag nu känt mig så himla ”påslagen på alla cylindrarna” sedan händelsen. Jag är rädd för att be personalen om hjälp nu. Är så rädd för att de ska göra fel, så att det i slutändan drabbar mig negativt på något sätt. Jag vet att det är dumt och att jag inte kan tänka så, men jag kan inte rå för det. Inte just nu. Jag lyckas inte stänga av hjärnan och har haft svårt för att slappna av sedan händelsen.

Allt har blivit som en spiral som bara går runt. Stelheten och smärtan i ryggen påverkar i stort sett allt jag gör med kroppen. Huvudet är på hel spänn, vågar knappt be någon personal om hjälp med saker som innefattar risk och jag känner mig febrig trots att jag inte har någon feber. Jag blir fan psykiskt sjuk av det här, eller i alla fall ännu mer galen i huvudet än vad jag redan är. Jag måste hitta någon lösning på det här. Jag vill så gärna att den sista tiden här inte ska bli förstörd! Herregud, nu blev det här en halv bok. Men jag ville gärna skriva klart och få ur mig den här sörjan. Tack till er som orkat läsa alltihop, haha! Jag hoppas i alla fall att någon kan sålla i allt det här och förstå vad jag menar. :)

Ha de gött!