MENY
Ingenting händer utan ansträngning. Utan ansträngning händer ingenting. Nu är det 7 veckor sedan jag började med att försöka skapa mig själv nya vanor. Det började framförallt med att jag ville vara ute mer, sedan började jag vattenträna igen och nu har det blivit som en slags aktivitetskalender. Hur har det gått då? Har jag blivit som ett självspelande piano än och att det fungerar som jag tänkt utan problem?
Under de första 4-5 veckorna kände jag ingenting. Jag fick dra ut mig själv i stort sett varje gång. Vädret gjorde det inte lättare... men jag gjorde det ändå för jag ville inte ge upp förrän jag åtminstone gett det en ordentlig chans. Men nu de allra senaste 2 veckorna är det någonting som hänt.
En morgonrutin som jag haft länge är att jag efter frukost brukar sätta mig vid datorn för att läsa om vad som hänt i sportens värld. Under de här veckorna har jag försökt gå ut direkt efter frukost och jag brottats med mig själv varje dag om att jag ska gå ut före jag sätter mig och läser sporten. De senaste 2 veckorna har jag inte ens tänkt på att jag ska läsa sporten efter frukost. Jag är så inställd på att jag ska gå ut direkt. Det har skett någon slags liten mental förändring. Det är fortfarande en ansträngning att gå ut och jag måste hålla mig själv i skinnet för att göra det som jag tänkt att jag ska göra, men det går i alla fall lättare nu än för ett par veckor sedan. Det är ett litet framsteg men jag tar alla framsteg jag kan få! Det kanske kan bli långvarigt det här, det hoppas och vill jag. Jag mår så bra när jag gör saker som är bra för mig själv! :)
Ha de gött!
Låter härligt att det går bra aktivitetskalendern trots att att det är tufft att plåga sig ut vissa dagar när vädret är sådär. Heja dig!
Jag börja nu i januari med att anteckna en sak jag är tacksam för med dagen, och oftast blir det någon typ av aktivitet. Känns så skönt att få komma ut regelbundet även om det så bara är ca 10-15 minuter.
kramiz<3
Fint att du har självdisciplin och ser till att du kommer ut. BRA JOBBAT! mamma
2