MENY
Att vara orolig och stressad över saker. Det är nog alla människor nästan alltid tror jag, och ett område som jag gärna vill utse mig själv vara världsmästare på! De senaste 10 åren har jag nog varit mer eller mindre konstant orolig och det mesta har varit sjukdomsrelaterat på ett eller annat sätt. Hur kommer framtiden se ut? Kommer jag kunna jobba? Kommer jag bli sämre fort? mm . Mängder med frågor som ingen kan svara på, inte ens vården. Hur klarar man av att inte bli besvarad på sådana frågor? Hur kommer man vidare om man inte finner svar?
Jag har nog freakat ur fullständigt gällande det mesta som finns angående min sjukdom. Jag ser väldigt annorlunda på hela min tillvaro nu jämfört med för 10-15 år sedan. De allra flesta av mina sjukdomsrelaterade livsfrågor är fortfarande obesvarade, men situationen är ändå markant förändrad. Ibland känns det som att jag har freakat klart. Stressen och oroligheten över saker minskar. Jag har blivit likgiltig.
Jag vet inte med säkerhet men jag tror att det handlar mycket om mognad. Det tar sin tid kan man säga. Frågor som jag förr kunde bli totalt galen av att inte få svar på, bryr jag mig inte alls lika mycket om idag. Det tjänar ingenting till. Tillvaron är på många sätt likadan men jag har utvecklats ofantligt mycket som person. Det gör all skillnad i världen!
Ha de gött!
1