FSHD Daniel

Generellt sett tillhör jag de människor som menar vad de säger, lyssnar på andra och tar ofta vad andra säger på allvar, om det givetvis inte är uppenbart att personen är ironisk eller skämtar förstås. Jag tillhör även de som generellt sett tycker att det är personen som talar som har det största ansvaret över att den mottagande personen ska kunna förstå och tolka det jag försöker säga på ett så korrekt sätt som möjligt. Alla människor är och tänker inte som jag har jag märkt och tur är väl det i och för sig, men det är också just pga att människor är olika som det uppstår konfrontationer och oyckliga missförstånd.

Vad jag har förstått det som, känns det som att vissa människor ibland tycker att jag är för ”hård” eller att jag överreagerar ibland. Att jag framförallt reagerar för hårt på eller tar åt mig för mycket utav vad andra människor säger eller gör. Och självklart kan det vara så ibland. Jag är absolut inte perfekt, har aldrig påstått att jag är det eller att jag alltid har rätt heller. Men jag är samtidigt inte rädd för att säga att jag absolut tycker att jag har mer rätt än fel, och att väldigt många av dessa helt oprovocerade reaktioner som jag fått och fortfarande ofta får ifrån andra människor, inte är okej.

I 9 utav 10 fall handlar kommentarerna om min rullstol, permobil eller sjukdom. Om det nu är okej och så vanligt i dagens samhälle att människor har olika sorters problem: Varför måste då ändå så många kommentera något, samtidigt som de inte vill prata eller säga någonting vettigt? Varför måste man kommentera om man ser något som är ”ovanligt”, trots att alla i samhället verkar vara rörande överens om att sådant är accepterat idag? Jag får inte ihop det. Jag känner inte att jag måste kommentera någon som har en ful, väldigt skrikig röd mössa på sig som sticker ut. Varför måste man kommentera något korkat och ogenomtänkt bara för att någon kommer åkandes på en mini-crosser? Jag kan inte förstå det här och tycker inte att det är okej.

För att ytterligare betona vad jag menar, vill jag dela med mig utav en kommentar som jag fick i somras. Jag var vid badplatsen vid Byttorpssjön och stod och gjorde rörelse övningar vid min mini-crosser. Längre bort ser jag en man troligtvis runt 45-50års åldern, som jag aldrig sett i mitt liv förut, som står och tittar intresserat på mig. Baserat på hans blick kände jag att jag skulle bli förvånad om han inte kommer komma fram och säga något till mig. Min magkänsla stämde och han går fram till mig och säger ordagrant: ”Om du fortsätter att träna så där, kanske du slipper den här en dag (alltså mini-crossern)” och sedan gick han direkt, utan att jag hann svara tillbaka.

Ibland kan jag verkligen undra över hur han trodde att en sådan kommentar skulle landa hos mig? Som längst kan jag sträcka mig till att det möjligtvis var tänkt som en mycket märklig variant av peppning. Men även om det var så och att jag inte tog särskilt illa upp där och då, tycker jag ändå att kommentaren är så otrolig på flera plan. Vad grundar han sin kommentar på? Han grundar den på bokstavligt talat ingenting. Han grundar den enbart på vad han ser, som bara ger en liten bit av hela sanningen. Jag har aldrig ens sett människan tidigare, han känner inte mig, vet verkligen ingenting om mig, ändå väljer han att säga så till en helt främmande människa. Plus att han inte ens ville ha ett svar tillbaka, eftersom han gick direkt och inte gav mig chansen att svara. Jag kände mig så förminskad och liten.

Det är precis som om jag skulle åka på mini-crossern och säga till en mycket överviktig person som är ute och går att: ”Om du fortsätter att träna så där, kanske du blir smal en dag” och så skulle jag åka förbi direkt, så att personen inte skulle hinna att svara tillbaka. Baserat på hur jag är och tänker som person, hade jag aldrig någonsin ens kommit på tanken att säga något liknande till någon. Ännu mindre till någon jag inte känner över huvud taget eller vet någonting om. Men återigen, människor kan tydligen vara väldigt olika, på gott och ont.

Är det bara jag som tycker att jag inte överreagerar och att sådant här eller likande beteenden inte är okej? Är det bara jag som tycker att alla har sitt eget ansvar över sitt eget beteende och de ord som kommer ur den egna munnen och att man faktiskt har en skyldighet att också tänka på hur de egna orden kan landa eller tolkas av andra? Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad ni som läser tycker och tänker kring sådant här. Ni behöver absolut inte hålla med mig och får tycka precis vad ni vill. Jag vill gärna läsa om era olika infallsvinklar och åsikter, även om ni tycker fel! Haha ;) Skämt åsido, hjälp mig gärna att dela och sprida detta inlägg och lämna mer än gärna en kommentar, tack! :)

Ha de gött!